vem hadde kunna tro att
usch är förskylndgh idag... anyway
Att när jag fick syn min Älsking för första gången och det började att pirra isådär i tårna.
Ja ni vet sådär att man börjar att flörta lite försiktigt, ser till att skjortan är ny struken, har på lite extra lukta-gott-under-armen, ser sig nooga i spegeln innan man träffas, är nervös för att göra bort sig. osv osv
Vem hadde kunnat tro att jag skulle hitta mig själv några år senare
i en situation där jag står iförd raggsockor, 3-dagars majs-havregryns grötkladdiga mys-byxor med bar överkropp.
Desperat famlades efter snytpappar samtidigt jag försöker hindra Hanna (som jag bär i famnen) att ta tag i det där roliga som hänger och dingar ifrån pappas näsa.
Nedan följer lite filosofiskt dravel
Jag tror att en stor del i det s.k "underbara småbarnsföräldralivet" har att göra med att många par slutar med att vara så pretentiösa inför varandra.
När man befinner sig i och försöker hantera en situtaion så som ovan så är man presis den man är.
Det är föga till hjälp att man har nystrycken skjorta, lukta gott under armen, har en imponerade CV, är en projektledare med järkoll, har en Masters degree in finacial econimics, och allt annat trams som man försöker intala sig själv och sin omvärld att man är.
Man är förälder till sitt barn. Det smäller så mycket högre än allt annat och det kan ingen ta ifrån en.
Och hur du hanterar den (föräldra)situationen. Det bevisar vem du är igentligen.
Ps. Bytte bromsbelägg både bak och fram på hojjen i helgen. Jag gjorde det nog på halva tiden som det tog att skriva det här inlägget....ja sån är jag :)
Att när jag fick syn min Älsking för första gången och det började att pirra isådär i tårna.
Ja ni vet sådär att man börjar att flörta lite försiktigt, ser till att skjortan är ny struken, har på lite extra lukta-gott-under-armen, ser sig nooga i spegeln innan man träffas, är nervös för att göra bort sig. osv osv
Vem hadde kunnat tro att jag skulle hitta mig själv några år senare
i en situation där jag står iförd raggsockor, 3-dagars majs-havregryns grötkladdiga mys-byxor med bar överkropp.
Desperat famlades efter snytpappar samtidigt jag försöker hindra Hanna (som jag bär i famnen) att ta tag i det där roliga som hänger och dingar ifrån pappas näsa.
Nedan följer lite filosofiskt dravel
Jag tror att en stor del i det s.k "underbara småbarnsföräldralivet" har att göra med att många par slutar med att vara så pretentiösa inför varandra.
När man befinner sig i och försöker hantera en situtaion så som ovan så är man presis den man är.
Det är föga till hjälp att man har nystrycken skjorta, lukta gott under armen, har en imponerade CV, är en projektledare med järkoll, har en Masters degree in finacial econimics, och allt annat trams som man försöker intala sig själv och sin omvärld att man är.
Man är förälder till sitt barn. Det smäller så mycket högre än allt annat och det kan ingen ta ifrån en.
Och hur du hanterar den (föräldra)situationen. Det bevisar vem du är igentligen.
Ps. Bytte bromsbelägg både bak och fram på hojjen i helgen. Jag gjorde det nog på halva tiden som det tog att skriva det här inlägget....ja sån är jag :)
Kommentarer
Trackback