spunken

För nu är bara 7 jobb-dagar kvar till pappaledigheten och man kan riktigt se målsnöret skymta där borta genom nästa kurva

Me like

Ska bli så skönt att få vara hemma med dottern min och inte behöva stressa runt.
Kvalitetstid ska det bli. Hela våren, sommaren och en bit in på hösten åxå.  Det har jag bestämt

Någon  less-på-att-sitta-fast-hemma-och-klösa-ned-tapetena-tid  vill vi inte veta av.

Spännande och se hur det blir med bloggandet. Själv skulle jag gissa på mera filosofiskt flumande. Som det är nu hinner man knapt med att tänka en hel tanke utan att känna att det är något annat man igentligen borde göra.
Skogpromenader med sovande bäbis i vagn ger gott om tilfällen att filura på saker och ting

jo jag fick till slut min vapenlicens och skaffade både skåp och en liten bössa. Att kalla den för gevär är kanske att ta i när man ska beskriva den. Det är en .22:a. Ungefär lufgevärskaliber och ammon kostar ca 40 öre pangen.

Den största och för att inte säga enda behållingen hitills varit, att mitt i ett tråkigt samtal saningsenligt kunna häva ur sig "var är mitt gevär??


bäst att ta ett exempel
hemma i kössoffan hos mina föräldrar

-titta på fålgelbordet där ute. Är inte det där en blåmes?
-nej det när är nog en såndär...öö en såndär toftssippa
-var är mitt gevär?


Det var nästa värt besväret bara därför :)

2 poäng: slö titta på  "jag borde varit död" på discovery

5 poäng: dricka en rökig wisky

9 poäng: läsa om "Arc welding"

+2 extra för kombinationen av alla tre samtidigt

Tänk dig att det är måndag morgon och du står i busskön. Halvgrisigt väder ute och du är på väg till jobbet där det råder panik för företaget går med förlust.
Det är säkert 20 personer framför dig och bussen brukar vara full så det är stor rist att du måste stå upp hela vägen.

Då plötsligt så kommer det en okänd person bakom dig, rycker åt sig din väska och kastar den i en vattenpöl en bit bort.
Du blir så klart sur och går och hämtar din väska medans personen i fråga knycker din plats.
Argsint går du tillbaka och ställer dig demonstrativt framför personen igen. varpå han/hon nyper dig i mellangärdet och tar sin dator väska och drämmer den i ditt knäveck så du tappar balansen och trillar omkull.

Du segar dig upp till stående samtidigt som din antagonist börjar att upprepa sin procedur med personen framför dig
Innan din antagonist har hunnit ända längst fram i kön så finns det nog en och annan som skulle ha opponerat sig åt det bestämdaste....

jo jag vet att det inte går att jämföra med det är jusst det som är min poäng
Det är inte riktigt samma förutsättningar inne på en hockey rink som utanför en hockey rink


Är förvånad att det inte är mera slagsmål i denna underbara sport

försök den som kan..med att mata en bäbis med sked utan att själv sitta och gapa som ett fån.

inte ens självaste yoda skulle klara av en sån sak.

visst, man kan maskera det hela genom att fylla sin tomma gapande mun med ett "......aammm va gott" och låtsas att man pratat med ungen

eller verkligheten vs sagan

Råkade ge mig sjäv ett ärr i pannan. Faktiskt så är det rätt så likt Harry Potters. Ett sådant ärr som gör att man ser  tuff och farlig ut likt en mesur-fäktare 

ifrån wikipedia: Ärr i ansiktet efter mensurfäktning kallas mensurärr (ty. Schmiss). Dessa ärr ansågs under mensurfäktningens storhetstid vara mycket ärofulla, symboliserande bärarens mod och hederskänsla, och ingenting man gömde undan.

Själv så fick jag mitt när jag hadde lite för bråttom med att sätta mig ner på toan. Älsklingen hadde varit inne där och städat och flyttat runt på saker. Däribland tidningsbacken utav trä.  PANG!!

jag antar att jag åxå måste ljuga ihopp lite om demoner och onda trollkarlar för att inte helt fuckaupp HEMAN faktorn
(se nedan)

usch är förskylndgh idag...  anyway

Att när jag fick syn min Älsking för första gången och det började att pirra isådär i tårna.

Ja ni vet sådär att man börjar att flörta lite försiktigt, ser till att  skjortan är ny struken, har på lite extra lukta-gott-under-armen, ser sig nooga i spegeln innan man träffas, är nervös för att göra bort sig. osv osv

Vem hadde kunnat tro att jag skulle hitta mig själv några år senare
i en situation där jag står iförd raggsockor, 3-dagars majs-havregryns grötkladdiga mys-byxor med bar överkropp.
Desperat famlades efter snytpappar samtidigt jag försöker hindra Hanna (som jag bär i famnen) att ta tag i det där roliga som hänger och dingar ifrån pappas näsa.


Nedan följer lite filosofiskt dravel
Jag tror att en stor del i det s.k  "underbara småbarnsföräldralivet" har att göra med att många par slutar med att vara så pretentiösa inför varandra.

När man befinner sig i och försöker hantera en situtaion så som ovan så är man presis den man är. 

Det är föga till hjälp att man har nystrycken skjorta, lukta gott under armen, har en imponerade CV,  är en projektledare med järkoll, har en Masters degree in finacial econimics, och allt annat trams som man försöker intala sig själv och sin omvärld att man är.

Man är förälder till sitt barn. Det smäller så mycket högre än allt annat och det kan ingen ta ifrån en.
Och hur du hanterar den (föräldra)situationen. Det bevisar vem du är igentligen.



Ps.  Bytte bromsbelägg både bak och fram på hojjen i helgen. Jag gjorde det nog på halva tiden som det tog att skriva det här inlägget....ja sån är jag :)

vår älskade älskade 1-åriga dotter börjar att bli frisk igen
efter 4 dagar med 40 gradersfeber och kräk attacker. så är vi slutkörda hela familjen
Jag som igentligen skulle varit upp till fjällen i helgen med homeboysen.

inte mycket energi över jusst nu . inte för att orka blogga någe mer iallafall